Home | Kommunikation | Skrivande | Varför skriver du?

Varför skriver du?

By
Agneta Geijer Agneta Geijer

Agneta Geijer, skribent, skrivcoach och författare delar med sig av sina skrivartips.

Varför skriver man? Varför skriver jag? Varför skriver du? ”I begynnelsen var ordet”.  Den bibliska tolkningen av mänsklighetens begynnelse vet jag ingenting om, men jag har haft tid att tänka på ordets betydelse och begynnelse för mig själv. Det finns en mängd människor som lever mer eller mindre utan ord. Människor som av olika skäl inte kan tala, skriva eller höra. På ett eller annat sätt kommunicerar de och vi med varandra ändå. För mig betyder ord mer än det bokstavligt talade eller skrivna ordet. Det betyder kommunikation. Kontakt. Reflektion. Utveckling. Ja, liv. Inget liv. Ingen kommunikation; inget samförstånd. Ingenting. Stumt. Tonlöst. Vakuum.

Jag påstår att jag talar med min hund. Han talar med mig. Vi använder aldrig ord. Men vi talar med varandra. Kalla det vad du vill. Kommunikation. Intuition. Instinkt. Kroppspråk. Förnimmelser. Mellan min hund och mig finns ett språk som vi förstår, han och jag.

Det är väl där det börjar. Ordets användning. Vi frångår ett isolerat jag till ett större sammanhang. Vi finner ett vi. ”Vad tycker du?” ”Vad vill du?” ”Vad vet du”? ”Hur gör vi det tillsammans?”  Med orden och kommunikationens skilda redskap finner vi en gemenskap. En känsla av tillhörighet. Ur känslan av ett vi väcks glädje. Livskraft och lust.

Vi vet inte i hur många år mänskligheten har kunnat tala. Än mindre skriva.  Vi har funnit fem tusen år gamla persiska lertavlor med kilskrift och läser än idag och fascineras av Gilgamesheposet. Teatrar sätter upp pjäser och poetiska musikaler om kung Giglamesh i Uruk vid floden Eufrat i vårt moderna Irak. Historierna går igen … Syndaflodstemat anses av de vise och lärde härstamma från Giglamesheposet. Platon känns så aktuell och antikens vardagsbekymmer så nära när han beskriver människors tankar och diskussioner med Sokrates i spetsen som frågeställare. Som i vilket  modern debattprogram  eller vild talkshow i TV som helst.

Det är knappast alltså något nytt påfund, det här med att skriva. Att vilja få ner tankarna och orden på pränt.

Skriv! säger jag. Skriv! Skriv för att fantisera. Skapa. Hitta på. Skriv för att nå klarhet. Skriv för att tala om vad du tycker. Skriv för att få kontakt med dig själv. Med andra. Med världen.

Skriv. Kan du inte stava? Strunt i det. Låt någon annan stava till dig. Eller låt ett superbt dataprogram kirra vad pekpinnefröken gjorde förr. Kan du inte skriva heller? Tala in vad du vill skriva och låt en scannerpenna inkopplad till datorn, fixa resten.

Eller skriv ett enda ord. Jag ledde en skrivkurs patienter inom psykiatrin för många år sedan. Jag hörde då tjugo personer säga: ”Jag kan inte skriva.”

”Inte ett enda ord?” frågade jag.

”Jo, men…”

”Skriv ett ord då!” kommenderade jag.

Det kom ett ord. Det kom två. Det kom en mening. Det kom flera.

När terminen var slut hade flertalet deltagare skrivit dikter, artiklar och notiser. En av dem skrev en hel bok.

Så kan det gå ”när man inte kan.” Det är faktiskt inte svårt att skriva. Inte svårare än att tänka, känna, prata, reagera och reflektera. Orden rinner ner i fingrarna som håller i pennan eller knackar på tangentbordet. Porta svenskafröken från grundskolan. Tänk bort de röda bockarna i kanten. Ordet är ditt! Ingen annans.

  • Email to a friend Email to a friend
  • Print version Print version
  • Plain text Plain text

Tagged as:

No tags for this article

Rate this article

0