Home | Kommunikation | Skrivande | Med skrivandet föll bitarna på plats

Med skrivandet föll bitarna på plats

By
Med skrivandet föll bitarna på plats

Bitarna föll på plats när Niklas skrev om sin ätstörning. I 20 år var han sjuk i bulimi med inslag av aneroxi. Idag är han frisk och uppmärksammad författare, föreläsare och stand-up-comedy-artist.

Går det att skriva sig fri? Kan skrivandet fungera som läkande terapi? Ja, menar Niclas Christoffer, som nyligen kommit ut med sin uppmärksammade bok Bättre än Zlatan.

Niclas nämner inte en gång under intervjun om svårigheterna med att skriva.
- Skriva är kul, säger han.
- Men det är en färskvara. Man måste ständigt hålla igång. Det är likadant när
jag jobbar som stand-up-comedy-artist. Har jag haft semester i fyra till fem veckor är jag mer nervös när jag går upp på scen, än annars.

Niclas fick problem med sitt förhållande till maten redan vid nio års ålder.

Han var för liten för att kunna dra slutsatser om vad som utlöste fixeringen vid vikt och kalorier. Det visade sig, cirka drygt 20 år senare, med hjälp av en terapeut, att han bar på en obearbetad sorg efter sin storebror som avled i en tragisk tågolycka när Niclas var endast sex år. Utan onda avsikter, lämnades Niclas ensam med förlusten och sina känslor av övergivenhet. Nu blev han dessutom kvar i familjen som det enda barnet.

- På den tiden, det här var på 80-talet, var de vuxna inte så medvetna om hur
de hur de skulle hjälpa ett barn i sorg.

Det finns inget klander i Niclas berättelse. Han hyllar sina föräldrar som han än idag har en god relation till.

- Jag hade en lycklig barndom. Jag och mina föräldrar har nära kontakt. Vi
talar med varandra varje dag i telefon. De har alltid stöttat mig.

Niclas har och har alltid haft ett gott självförtroende. Han har lätt för att uttrycka sig och älskar att både jobba och prata med människor. Han är nyfiken på andra personer och gillar att lyssna på deras berättelser om sig själva och livet. På gymnasiet gick han vård- och omsorgslinjen och har arbetat som undersköterska. Han har gått en förberedande teaterutbildning vid Stockholms elementära teaterskola, en teaterutbildning i London med inriktning på Shakespeare samt Teaterstudion i Stockholm, den enda i Sverige som undervisat i fysisk teater.

- Tala inför publik, vid auditioner och stå på scen skrämmer mig inte ett dugg.
Det klarar jag galant.

Att bli betraktad på en scen, det njuter han av. Vad var det då som låg i vägen för Niclas mående? Hur kunde sorgen efter brodern hänga sig kvar som en allvarlig ätstörning i drygt tjugo år?

- Självkänslan! menar Niclas. Led jag inte brist på självkänsla, hade jag aldrig blivit sjuk i ätstörningar. Självkänslan har ju med mig som person att göra.

För Niclas räckte det med en kommentar från en klasskamrat i duschen efter gymnastiken i terminens början efter ett aktivt och lustfyllt sommarlov. Niclas var nio år. Kompisens obetänksamma spontana yttrande över Niclas utseende räckte för att Niclas i tjugo år, skulle bli fast i en negativ uppfattning om sin kroppsvikt:
Vad smal du blivit!?.

- Jag hade lekt och sprungit runt hela sommaren utan en tanke på att det
förändrat min kropp.

Niclas tog fasta på komplimangen, för det var så, han såg på kommentaren. Han hade alltså varit för tjock innan. Nu var han smal och snygg och så skulle han förbli.

Ett krig mellan Niclas och hans behov av mat och kalorier startade. En strid som inte slutade med fred förrän han fyllt trettio år.

Vad fick honom frisk? Jo, läkare, terapeut, dietist och sjukhusvård. Men ? den djupaste och mest långvariga positiva verkan av bearbetningen av den segslitna kampen mot målet, nämligen att kunna äta som "vanligt folk" skedde med hjälp av skrivandet.

Det började dock med ett filmmanus när Niclas gick på en filmmanusutbildning.
Boken var först tänkt som film.

- När jag skrev filmmanuset började jag gräva i min sjukdom. Bitarna föll på
plats. Jag kom till insikt när jag insåg samband med hjälp av tankar jag tidigare inte tänkt.
-  Självkänslan blev starkare. Jag kände mig mindre ensam.  Den berättelse jag
skrev, trodde jag på. En berättelse, som framstått som fragmentarisk innan, luddig och suddig. Oförståelig.

Niclas hade samtidigt börjat gå i terapi, och fick med hjälp av sin terapeut klarhet i sitt beteende när det gällde mat. Hur han undvek kalorier på ett, för kroppen, osunt vis. 

Stand-up-comedy-artisten Niclas har hittat nyckeln till den krångliga mekanism som kan få en person med ätstörningar gå i baklås så fort han eller hon ser mat. Godsaker som får andras munnar att vattnas och utbrista i ett njutningsfullt Mmmmmmm!?
- Att skriva ger mig tillfälle till att gå igenom känslor, minnen, tankar och händelser i lugn och ro. Jag kommer plötsligt ihåg sådant jag glömt.
Skrivandet ger mig tillfälle att gå tillbaka i tiden samtidigt som jag befinner mig här och nu, konstaterar Niclas.
 
När boken Bättre än Zlatan kom ut för drygt fyra veckor sedan har Niclas mailbox fyllts av brev och tacksamma meddelanden.

- Nu är jag ju inte läkare eller behandlare. Jag är bara expert på den sjukdom
jag själv genomgått och kan endast hänvisa till sjukvården samt förstå de som skriver till mig, känner och har det.


Niclas är idag frisk från ätstörningar, men kallar sig för ?frisk missbrukare?,
vilket innebär att han får vara vaksam med matintag och träning, ifall han går
igenom en tuff period i livet som kan få honom ur balans. Han skulle i sådana
fall kunna gå till överdrift. Det är en del av tillfrisknandet, påpekar Niclas,
att få återfall. Precis som vid vilket missbruk som helst.

- Men idag vet jag hur jag ska hantera ett återfall om jag mot all förmodan
trillar dit. Jag har kontakt med läkare, terapeut och dietist, om jag behöver
hjälp.

Skrivandet har hjälpt Niclas att stärka och bygga upp sig själv och bli stabil.
Framför allt, bli mer ärlig och sann.

- Jag har alltid sett mig som en ärlig person. Men, i terapin och i skrivandet
insåg jag att jag ljugit för både mig själv och andra, såsom när jag var sjuk
och någon, i all välmening frågade: ?Har du ätit!?? ?Ja, visst!? svarade jag.

Jag ljög ju!  Jag hade inte ätit och ville heller inte ha mer mat.

Niclas har alltid skrivit. I barndomen skrev han dikter. Och sagor. Än idag
älskar han att skriva sagor. Men inte för andra läsare än sig själv.
- Det är skillnad mellan att skriva för egen skull och för personer som ska
läsa, anser Niclas.

När man skriver självbiografi, skriver man kanske först för sina egna ögon.
Vill man ge ut sin livsberättelse i bokform, måste man stryka, kompromissa och
skriva om för att det ska bli intressant för läsaren.

Det tog cirka 4-5 år för  att skriva sin debutbok. Det säger en del om de
vedermödor den första boken kan innebära. Därmed inte sagt att vedermödorna är
nödvändiga för att få sin första bok skriven eller utgiven, men de är
definitivt vanliga.

- Jag skrev inte oavbrutet under perioden. Jag var dock beredd på att det kunde
vara svårt att få boken utgiven, jag visste ju hur svårt det var att få en
filmproducents uppmärksamhet.

Nicklas postade manuset till i stort alla bokförlag som fanns. Inom fem månader
fick han napp.

Som Zlatan fast bättre är inte en självbiografisk bok i bemärkelsen att den
bygger på en sann berättelse. Niclas har hämtat huvudpersonens karaktär Simon
från sig själv och handlingen ligger nära en dokumentär genom att Simon drabbas
av ätstörningar. Men Niclas har skrivit boken som en ungdomsroman, där han har
hämtat stoff från både sig själv, sitt liv och andras.

Upplevde du inget motstånd under tiden du skrev?

- Nej. Jag disciplinerar mig. Sitter på förmiddagen och stänger av telefonerna
och går inte ut på nätet.
- Ibland är det inte kul, men jag går aldrig ifrån datorn. Jag sitter kvar.
Blir det stopp i skrivflödet skriver jag sagor en stund, för att lätta på
trycket.

Det ligger i sakens natur, fortsätter Niclas, att ju mer du skriver, ju lättare
går det. Man måste hålla igång, det är som motion och konditionsträning.
Färskvaror. Liksom självkänslan, konstaterar Niclas.

- Varje gång jag tänker en negativ tanke om mig själv kompenserar jag med att
tänka minst två positiva tankar om mig. Det tipset brukar jag dela med mig på
mina föredrag.

  • Email to a friend Email to a friend
  • Print version Print version
  • Plain text Plain text

Tagged as:

No tags for this article

Rate this article

0