Home | Krönikor | Gör sociala medier oss mer eller mindre sociala?

Gör sociala medier oss mer eller mindre sociala?

By
Ida Sandin, kommunikationsstudent Ida Sandin, kommunikationsstudent

En återkommande fråga är om sociala medier har gjort oss mer eller mindre sociala.

Inte sällan hör jag kommentarer om att folk hela tiden sitter med sina smartphones och har slutat prata med varandra på riktigt, ”så som man alltid gjort tidigare”. Jag kan till viss del hålla med om att smartphonen snart borde ha en egen stol vid matbordet eftersom den alltid är med. Men de som irriterar sig på det borde kanske lägga skulden på dålig uppfostran snarare än Facebook och Twitter.

Faktum är att jag är helt övertygad om att Facebook har gjort mig mer social. Jag har ett antal nära vänner som alltid hänger med, de hade varit mig lika nära oavsett om Facebook funnits eller inte. Men det finns också en hel del andra som antagligen hade försvunnit, en efter en från min nära krets, för att sedan bara bli personer som man springer in i på stan för att dra artighetsfraser som ”är allt bra med dig?” och den alltid så härliga ”vad gör du nu för tiden?”

Nu har jag istället koll på vad de flesta i min gamla klass gör ”nu för tiden”, jag får dagligen uppdateringar om vad släkten har för sig, och för att hylla en av Facebooks viktigaste funktioner: jag glömmer inga födelsedagar. Det finns även de som i min mening delar med sig av lite för mycket. Från kärleksbekymmer till det motsatta med hundratals hjärtan. Eller en hel dags planering som publiceras varje morgon, inklusive exakta jobb- och träningstider. Egentligen är det kanske lika bra att sätta upp en lapp på dörren ”Kära tjuv, som du vet kommer jag hem ungefär 20.15, jag skulle uppskatta om du inte tar med dig sambons Xbox, han blir så grinig då.” Jag vet att poliser suckar djupt åt naiviteten i att berätta precis när man inte ska vara hemma.

Vad jag vill ha sagt är egentligen att vi bör vara medvetna om vad vi delar med oss av. Det är klart att man ska kunna dela med sig av vad man gör, utan det hade Facebook kanske bara bestått av Farmeville och kedjebrev. Men medvetenhet är viktigt, tänk på vad du skriver.

Det är roligt att Facebook och Twitter har gett Sveriges närmsta vän Jante en rejäl omgång. Det är mer okej att vara duktig nu, det är okej att heja på sig själv. Utan att göra några djupare undersökningar kan vem som helst se att uppskattning sprids via sociala medier. Lägg ut en bild på ditt barn så får du garanterat massor av kommentarer om hur gullig unge du har. Skriv att du har fått jobb så får du ett flertal ”grattis” och ”lycka till”. Det räcker att du skriver att du lagade pasta med räkor till middag så är det någon som trycker ”gilla”, mest för att man kan och för att pasta med räkor är gott. Räck upp en hand om du tror att du hade fått samma respons utan sociala medier.

Alla har olika gränser för vad som känns okej att dela med sig av och inte. Det är naturligt eftersom vi inte är likadana. Klart är dock att vi på någon nivå har ett behov av gemenskap och bekräftelse. Nu säger jag inte att sociala medier är vår enda väg till att uppfylla dessa behov, men det underlättar ju faktiskt en hel del.

Nu tycker jag att vi fortsätter sparka lite på Jante, som enligt mig är en dålig vän. Skryt lite om ditt julbak eller hur fint du har pyntat granen. Om det sedan är någon tråkig vän som bara sprider negativ energi så är han eller hon faktiskt bara några klick iväg från att hamna utanför din vänlista.  Heja dig. Och heja mig för all del.   

  • Email to a friend Email to a friend
  • Print version Print version
  • Plain text Plain text

Tagged as:

No tags for this article

Rate this article

0