Om att vara snälla mot varandra

Jag är en sommartjej. Jag har väldigt svårt att se charmen med vinterhalvåret. Visst finns det höjdpunkter, julen är fin och nystarten efter nyårsafton känns alltid uppfriskande. Men sen då? Det är mörkt, kallt och allt för ofta halt som en isbana.

På grund av min något pessimistiska inställning till vintern är jag full av beundran till dem som alltid håller humöret uppe. Det finns ett antal sådana i min närhet. Deras glädje märks inte minst på Facebook och Twitter, där de är så pass generösa med positiva tillrop att till och med en liten vinterpessimist som jag kan spricka upp i ett stort leende på den mörkaste av tisdagar i januari. Nu säger jag inte att detta är någon sorts supermänniskor som aldrig har en dålig dag, men de kan onekligen små trick för att få vardagen att bli lite finare. Kanske är det ett klipp från YouTube som delas, eller bara en rolig kommentar om allt man kan göra istället för att gå ut och göra det man borde.

I vilket fall som helst är dessa glädjespridare mina bästa vänner i vintermörkret. Även om de inte vet om det själva. Det är tur att det finns sådana människor, det är tur att deras humör och ambition ofta smittar.

Det finns ett begrepp vars innebörd är raka motsatsen till det jag precis beskrev. Det är ett fenomen som förekommer i de flesta digitala medier. Begreppet är näthat, och det är kanske det värsta jag vet efter krig och elaka sjukdomar. Näthat förekommer varje dag, och av någon anledning tycks många tro att mobbning inte är lika allvarligt när man sitter bakom en datorskärm. Jag tycker tvärt om, det är värre när man inte ens vågar stå för det man tycker. Det är inte okej att hoppa på någon, ofta anonymt, med kommentarer som kan sänka vilket självförtroende som helst. 

Bloggar har blivit stort, de ger möjlighet för människor att dela med sig av sin vardag och sina intressen. För mig är bloggar en lyx. Det är en fantastisk grej att man kan få följa andra människors liv, och få en inblick i någon annans vardag. Det kan aldrig vara en självklarhet att någon ska dela med sig av sitt livs guldklimpar, men många är faktiskt så generösa. Tyvärr letar sig näthatet in i de finaste av omgivningar, och de som väljer att dela med sig av bilder, tankar och vardagsbetraktelser får ofta dras med kommentarer om hur fel de lever sina liv, hur illa kläderna sitter eller hur dåliga de är på att uppfostra sina barn. Det är för mig helt obegripligt.

För att inte vara en del av dem som sprider dålig energi och bara pratar om tråkiga saker, vill jag avsluta med att fokusera på de andra, ni vet de där som jag utan deras vetskap utnämnt till mina bästa vänner. Jag föreslår för allas trivsel att vi tar efter deras exempel, och håller varandra om ryggen. Att sprida dynga omkring sig och göra vilken sommardag som helst till en tisdag i januari är det allt för många som klarar av. Men att göra en tisdag i februari lika härlig som en sommardag, det är för mig någonting att vara stolt över.