Home | Krönikor | Om konsten att motarbeta jante

Om konsten att motarbeta jante

By
Mihaela Sandulescu, lektör på BTJ Mihaela Sandulescu, lektör på BTJ

Jag hoppas av hela mitt hjärta att våra läsare inser att denna bok inte går att undgå att läsa! Författaren och psykoterapeuten Tomas Gunnarsson ger sig i kamp med ett explosivt ämne i vårt liv (känslan av att inte riktigt duga), beskriver med pregnans historiken bakom vår oduglighetskänsla (Jantelagen), lyfter fram sättet oduglighetskänslan manifesterar sig på (Jante – hattarna), erbjuder en egen lösning (Duga – hattarna) samt generöst lär ut verktyg som bidrar till skapandet av ett liv på våra egna villkor (Duga – trappan).

I boken finns det inga torra eller abstrakta språkliga resonemang, som kan fräta sönder innehållet och därmed minska graden av läsbarhet. Tomas Gunnarsson kryddar sin framställning med en mängd exempel, vilka underlättar tillägnandet av ny och väsentlig information. Hans berättarton går rakt in i hjärtat: kunnig, pedagogisk, emotionellt nyanserad och ärlig. Jag faller pladask särskilt för både bokens små rutor, där insikter om vilka vi är och hur vi kan agera läggs fram med hjärtemod, och Lena Forsmans underbara illustrationer. Efter att ha läst Att överlista Jante Om konsten att lyfta sig själv och andra tänker jag på några ord av den japanske författaren Haruki Murakami: ”Förståelse är aldrig annat än summan av alla missförstånd”, som jag tycker kan med lätthet appliceras på författarens syfte med att skriva just denna bok. För visst är det så, bakom de saker och ting som vi tror oss känna så väl döljer det sig ungefär lika många som vi inte vet någonting om. Fast Tomas Gunnarsson vet det!

Ty det är om denna känsla av att inte riktigt duga som psykoterapeuten Tomas Gunnarssons bok "Att överlista Jante - Om konsten att lyfta sig själv och andra" handlar om. Uppräkningen över oduglighetskänslans egenskaper och dess jämförelse med en folksjukdom skisseras på ett tidigt stadium i boken: ”När du känner att du inte riktigt duger står du varken upp för dig själv eller dina medmänniskor, så till den milda graden att du mår dåligt, både psykiskt och fysiskt”. Att vara oförmögna att plädera för vårt eget värde och vår unikhet ger upphov till ett icke önskvärt och ibland oöverstigligt konglomerat av oro, ångest, stress, relationsproblem och sjukdomar. Oduglighetskänslans utbredning och brist på snällhet går dock att kontrahera med ett antal effektiva, förlösande medel, och ett första viktigt steg mot upptäckandet av och fasthållandet vid vårt sanna jag är just att se oss själva i ögonen för de handlingar vi gör mot oss själva och våra medmänniskor.

Det är knappast någon överdrift att kalla denna känsla av att inte riktigt duga för en listig produkt av den mentalitet som är signerad av Jante. Tomas Gunnarsson tecknar med en säker om än hänsynsfull penna de oomtvistliga konturerna till denna känslans historiska utgångspunkt. Under rubriken Jantelagen förklarar sätter författaren ett distinkt och nödvändigt likhetstecken mellan oduglighetskänslan och viktiga företeelser i svensk historia. ”Hundratals år av förminskande” beror följaktligen på den mentalitet förkroppsligad i sådana väsentliga och diverse historiska fenomen som 1600 – talets framväxt av bruksamhällen i Sverige med brukspatronen som enda auktoritet och med inlärd hjälplöshet som ett direkt resultat av dennes styre; böndernas kollektiv och det faktum att Sverige var ett jordbruksland långt in på 1900 – talet; folkrörelserna under 1800 – talet med särskild betoning på nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen och arbetarrörelsen; Per – Albin Hanssons lansering av begreppet ”folkhem” under 1930 – talet; och framväxten av välfärdsstaten Sverige under 1900 – talet, vars övertrygghet kan ses som ett faktiskt hinder för ansvarstagandet för våra egna liv och med upplösningen av vår tro på oss själva och våra värdefulla resurser som en följd av denna kontroversiella övertrygghet.

Jag gillar skarpt att Tomas Gunnarsson vågar sätta fingret på en öm punkt i denna fråga, nämligen på hur vi ständigt våndas mellan att välja den ”förnuftiga” anpassningen till den rådande normen eller en frisk avbrytarattityd som hyllar vår egen individualitet. Författaren uppmärksammar noga denna diskrepans mellan hundratals år av personlig underkastelse för en överordnad gruppgemenskap och nutidens påtryckningar på individuell blomning och konkluderar: ”Och där står vi, med ena benet i jantelagens jag – duger – inte – mylla och det andra benet i självförverkligandeträsket. Ingen av världarna är bra för oss och krocken mellan dem blir chockartad. Vi känner oss maktlösa och tror inte att vi duger som vi är, samtidigt som vi kämpar för att passa in i de nya kraven. För som en sann jantelagsföljare vill vi smälta in och inte vara annorlunda”.

Han föredrar helst att kampen mot att överlista Jante börjar med vårt imperativa initiativ till att ta av de förminskande Jante – hattarna vi oftast går runt med: (1) Inte – kan – väl – jag – hatten, (2) Kan – inte – jag – ska – inte – du – hatten och (3) Så – gör – man – inte – hatten. Dessa hattar förlänar våra beteenden speciella kännetecken: ”Med Jante – hattarna på bidrar vi till att förminska vårt eget och andras värde och vi tillåter oss inte att lyssna till våra verkliga behov, drömmar och möjligheter. Vi hämmar mångfald eftersom enfald och likformighet är jantelagens grundpelare”.

För att kunna upphäva vår svaga tilltro till den egna förmågan och höja känslan för vilka vi är har Tomas Gunnarsson en annan lösning än vi kanske är vana vid: att äntligen ta fram de upplyftande duga – hattarna: (1) Visst – kan – väl – jag – hatten, (2) Kan – du – kan – jag – hatten och (3) Till – din – tjänst – hatten. Här gör författaren en välbehövlig distinktion mellan sund egoism och sund altruism, och understryker att ett visst mått av självfokusering är nästintill nödvändigt för att vi skall kunna bry oss om andra: ”Att överlista Jante handlar inte om att vara överdrivet ”antijante” eller sticka ut för sakens skull. Det betyder inte heller att du bara är positiv och aldrig ser något negativt i livet. Det handlar helt enkelt om att bli bättre på att inte hålla dig tillbaka, att istället träda fram för den du är och det som är viktigt för dig, och hjälpa och stötta dina medmänniskor till att göra detsamma”.

På den enträgna frågan om hur vi kan hitta duga – hattarna svarar Tomas Gunnarsson med att beskriva ett tillvägagångssätt som ”skadliggör” Jante – hattarna på ett optimalt sätt. I kapitlet Steg för att uppnå känslan av att duga föreslår författaren vissa essentiella steg för att ändra våra ineffektiva beteenden och uppnå känslan av att duga, steg som ingår i modellen Duga – trappan. Ett första steg i denna utvecklingsprocess är synonymt med att våga erkänna våra Jante – hattar. Denna ärlighet inför oss själva kräver givetvis ett kategoriskt uppgörande med våra rädslor och svagheter, vår sårbarhet och ambivalens, men även med skammen av att inte alltid ha kunnat stå för vilka vi är. Ett andra steg förutsätter uppbyggandet av en stöttande självvärdering. Här inkluderas framför allt arbetet med att stämma våra inre röster till rätt toner – från förminskande till upplyftande: ”Jag duger mer än väl!”, ”Jag är värdefull!”, ”Jag är värd att ha det bra” osv.

Ett tredje steg utgörs av identifieringen av våra bekräftelsestrategier i och med att de beteenden som vi anammat och utvecklat under vårt liv för att få bekräftelse kan avgöra graden av villighet att sätta på oss duga – hattarna. ”Man ska vara duktig”, ”Man ska inte vara till besvär”, ”Man ska alltid vara glad” är sådana budskap/beteenden som vi bär med oss från uppväxttiden och som får oss att känna oss odugliga ifall vi inte respekterar dem. Lika viktigt ter sig dock medvetandegörandet av de roller som uppstått i våra tidigare år för att få bekräftelse på att vi duger: ”clown”, ”fixare”, ”presterare”, ”perfektionist”, ”lyssnare”, ”second – handare” m m. Förståelsen för dessa väl cementerade roller kan hjälpa oss i arbetet med att våga låta även andra viktiga delar i vår personlighet att ge sig till känna. Ett fjärde steg handlar om att första vilka behov vi har och se till att realisera dem.

Enligt Tomas Gunnarsson består denna process av flera skilda element: vi behöver få insikt om våra behov, förstå vikten av att sätta gränser samt ge uttryck för våra behov. Nyckelord/negativa känslor som signalerar otillfredsställda behov kan exempelvis vara ”oduglig”, ”värdelös”, ”otillräcklig”, ”osedd”, ”nedstämd” eller ”ofri”. Ett femte och sista steg implicerar modet att handla i enlighet med vår personlighetsprofil, våra förutsättningar, behov och värderingar, men också i enlighet med dit vårt hjärta pekar: ”När du gör aktiva val kan du bestämma hur du vill att din framtida livsskörd ska se ut. Om en bonde vill ha en annan skörd än den han haft tidigare behöver han så nya sädesslag. Samma sak gäller för dig. Vill du att ditt liv ska se annorlunda ut framöver behöver du göra nya val. Svårare än så är det faktiskt inte. Liksom bonden kan du naturligtvis inte vara säker på hur utfallet blir eftersom det finns yttre omständigheter som påverkar såväl bondens skörd som ditt liv. Men du har i alla fall gjort de val som sannolikt kommer att leda dig dit du själv vill”. Författaren drar sig inte för att visa på hur våra val i livet kan göras vandrande antingen Hjärtevägen eller Bekvämlighetsvägen. Hjärtevägen förknippas med livsval som står i paritet med både våra innerliga önskemål och vårt autentiska jag, medan Bekvämlighetsvägen personifierar livsval villkorade av våra rädslor, vår litenhet och vår Jante – utrustning.

Vad krävs det då för att få det liv vi vill ha? Att ha koll på hattarna naturligtvis, att i varje situation i livet välja att lättstött rynka på näsan åt ett Jante – beteende och istället frenetiskt välkomna den bestämda känslan av att vårt liv har ett solitt fundament att stå på: duglighet. Som Tomas Gunnarsson uttrycker det: ”Din insats är att bli medveten om vilken av de sex hattarna du sätter på dig och vara öppen för att bytta hatt om det behövs. Har du råkat sätta på dig en Jante – hatt ser du till att ersätta den med en duga – hatt. Och skulle det vara så att du uppmärksammar att du har satt på dig en duga – hatt ger du dig själv en klapp på axeln!”.

En obligatorisk bok för läsare intresserade av hur alla möjliga former av ”dysfunktioner” orsakade av Jante används för att vidmakthålla ett stabilt men ”felaktigt” internt system. En oerhört viktig bok, som ställer ett enda krav på läsarna: att vilja ha autentiska personligheter. Läs den!

  • Email to a friend Email to a friend
  • Print version Print version
  • Plain text Plain text

Tagged as:

No tags for this article

Rate this article

0